Deltagarporträtt – Allmän kurs

Lär känna deltagare hos oss på Allmän kurs! Varje individ når oss via sin egen väg. Här kan ni läsa mer om de olika vägarna genom ett axplock av våra deltagare.

Stefan

Stefan gick under våren 2024 klart Allmän kurs med högskoleförberedande inriktning. Eftersom båda föräldrarna var kockar började han jobba inom kök direkt efter nionde klass. Under fjorton års tid drev han en egen restaurang i Spanien. Det var roligt till en början, men efter en tid började han känna sig färdig med det livet.

– Jag arbetade väldigt mycket och väldigt hårt. Men efter en tid kände jag att det var dags att byta inriktning. Beslutet att börja plugga igen var ganska enkelt. Jag tänkte att det enda jag kan är att laga mat, och det vill jag inte göra längre. Då måste jag ta mig någon annanstans.

Fler borde ta steget och byta riktning mitt i livet, anser Stefan.

– Det är lätt att man hamnar i ett fack i livet och bara fortsätter i samma spår utan att tänka. Jag tror att alla behöver en paus mitt i livet där man får fundera på vad man vill egentligen. Jag tror att det är viktigt för själen.

När Stefan får frågan om vad han har lärt sig under året, poängterar han de sociala förmågorna.

– Det viktigaste jag har lärt mig under året är att arbeta i grupp. Att lyssna på andras åsikter. När man jobbar på restaurang står man ju mest själv och som chef är det du som bestämmer. Här har jag lärt mig att alla har olika åsikter, men de har rätt de också.

I framtiden vill Stefan utbilda sig till naturguide.

Celine

Celine går nu sitt tredje och sista år på Allmän kurs. Under gymnasietiden var hon omotiverad och hade hög frånvaro. Det ledde till att hon hoppade av och började jobba istället. På jobbet gick det desto bättre och efter några år hade hon avancerat till butikschef för en klädaffär. Men ändå var det något som skavde och det var drömmen om att bli jurist.

– Jag har alltid drömt om att bli jurist. Trots att det gick bra för mig på jobbet så tänkte jag alltid att “om jag bara hade klarat skolan…” Det har alltid varit en stor börda för mig att jag inte gick klart gymnasiet.

När Celine fick reda på att man kan läsa in gymnasiekurserna på folkhögskola kom hoppet tillbaka.

– Här har jag fått tillbaka motivationen och hittat en fungerande studieteknik. Nu har jag fått allt det där som jag saknade i gymnasiet. Att få en andra chans på det här sättet har gjort att jag har fått tillbaka mitt hopp om livet. Idag gör jag det jag alltid har drömt om och drömmen om att bli jurist lever vidare.

Celine är särskilt tacksam över det stöd hon har fått i matematiken.

– Innan jag började här var jag mest orolig för matten. Siffror har aldrig varit min grej, det var någonting som jag kämpade med jättemycket i gymnasiet. Men här har vi en mindre grupp och läraren suttit med mig och gått igenom grunderna. Det här grovjobbet som jag missade i gymnasiet har jag gjort nu. Och nu är jag plötsligt bra på matte. Jag fick till och med alla rätt på provet. Det är en befrielse, det känns som att tusen kilo har lättat från mina axlar.

Subhi

Subhi har avslutat sitt första år på allmän kurs och går nu det avslutande högskoleförberedande året. Han beskriver sig själv som en ganska blyg kille som behöver en lugn och trygg miljö för att fungera i skolan. I grundskolan fanns den trygga miljön och studierna fungerade bra, men på gymnasiet splittrades klassen och han hamnade själv på en stor skola där han inte kände någon. Det gjorde att han tappade motivationen för studierna.

– I grundskolan gick det bra. Jag är ganska blyg men där hade jag gått i samma klass från ettan till nian så alla kände alla. Jag kom från en trygg bubbla, men på gymnasiet är det stora klasser och man går runt med främlingar. Det är nya människor överallt. För mig som har tufft med det där blev det svårt. När coronan kom så tappade jag motivationen helt och slutade göra någonting, jag hängde bara ute med kompisar.

När Subhi sökte till allmän kurs på folkhögskola var han orolig över hur det skulle gå, men miljön visade sig vara precis vad han behövde. Utöver att det är en lugn och vänlig stämning, uppskattar han engagemanget hos lärarna.

– Man ser att lärarna bryr sig om eleverna. De är inte bara här för att göra sina timmar utan brinner verkligen för sitt jobb, de vill förbättra för oss som går här. Man märker att de verkligen anstränger sig och lägger sitt hjärta i att göra roliga och intressanta lektioner.  Eftersom skolan är liten bygger man ett starkare band.

Sammanfattningsvis har folkhögskolan inneburit en viktig vändpunkt i livet för Subhi.

– När jag kom hit till Paideia hittade jag mig själv. Eller upptäckte mer om mig själv som jag inte visste att jag hade. Jag kommer att ta med mig det här hela livet. Jag är tacksam för att jag sökte.

Isolde

Isolde blev i juni 2023 klar med sista året på allmän kurs, som har en högskoleförberedande inriktning. Hon flyttade till Sverige från Mexiko 2014. När hon började i svensk skola drabbades hon periodvis av mobbning och rasism och hon trivdes aldrig i sin gymnasieklass. Hon bytte från gymnasiet till Paideia folkhögskola hösten det året hon skulle fylla 18 år. När hon kom var hon yngst på hela skolan, men att plugga ihop med folk som är äldre tycker hon har varit en positiv upplevelse.

– Det är kul att folk har så olika bakgrunder och åldrar, vissa har barn till och med. Det är lite kul att alla är så olika men ändå så funkar miljön. På gymnasiet blev det verkligen grupperingar, men här är det mer att alla kan prata med alla.

Isolde har tre neuropsykiatriska diagnoser, add, dyslexi och språkstörning. Trots dessa utmaningar tycker hon att studierna på folkhögskola har fungerat  bra.

– Jag gillar att det är rutiner och att det är ett fast schema. I gymnaiset hade man olika tider varje dag och schemat byttes varje vecka. Och så skulle man gå till olika salar hela tiden också. Här är det fast klassrum och fast schema. Det är bra. Där var det 30 personer i varje klass. Här är det mindre grupper, lugnare och inte lika mycket stress som i gymnasiet. Man får också mer individuell hjälp från lärarna.

Isolde menar också att hennes språk har utvecklats mycket under tiden på folkhögskolan. En sak som har bidragit till det är bokcirklarna som ingår i schemat och som har gjort att hon har läst fyra eller fem böcker varje termin.

– Innan jag började här var jag inte så van att prata svenska. Med mina vänner pratar jag mest engelska eller spanska. Här pratar jag svenska med mina kompisar och läsningen har gjort att mitt ordförråd har blivit mycket bättre. Jag tycker att det är positivt att man läser, även om det kan vara lite jobbigt ibland. Eftersom jag har dyslexi får jag lyssna på böckerna, men det har ändå förbättrat mitt språk.

När Isolde har avslutat sina studier på allmän kurs ska hon resa tillbaka till Mexiko och bo där ett år. Sedan planerar hon att läsa vidare på yrkeshögskola. Hon är stolt över att hon har klarat av sina fyra terminer på allmän kurs och snart går ut med en gymnasieexamen.

Eman

Eman gick under våren 2024 klart Allmän kurs med högskoleförberedande inriktning.  Hon beskriver det som att det vanliga skolsystemet inte passade henne. På folkhögskolan har hon hittat hem.

– Jag har inte varit dålig i skolan men jag tror bara att skolsystemet inte passade för mig, hur upplägget var, hur man pluggade. Om man går i skolan och det går dåligt för en så tror man att man är dum. Men skolan är inte anpassad för alla.

När Eman ska beskriva vad det är med folkhögskolan som passar henne, återkommer hon till det personliga bemötandet som blir då skolan är liten.

– Jag gillar den här skolan för att den är så liten, att det blir en gemenskap. Jag tror att jag är en sådan som behöver en nära kontakt med lärarna och att de säger till en om man har missat något. Och om jag kör fast med en uppgift behöver jag att någon sitter med mig och förklarar.

Mötet med olika typer av människor har också betytt mycket för Emans sätt att se på världen.

– Jag tror att jag har utvecklats väldigt mycket i hur jag tänker och hur jag ser på saker. Jag har förstått att man kan ha olika åsikter utan att bli ovänner. Eftersom skolan är så liten umgås man med folk som har helt annorlunda åsikter än en själv, och det är helt okej. Vi har haft en hel del diskussioner i matsalen, men i slutändan sitter man ändå tillsammans och äter.

Genom åren har Eman  haft många olika idéer om vad hon vill jobba med, men just nu lutar det åt lärare.

– En av mina lärare här på Paideia sa att de som haft problem i skolan ofta blir de bästa lärarna och jag tog det till mitt hjärta. Jag tror att det är något jag skulle kunna trivas med och vara bra på.

Wilma

Wilma blev i juni 2023 klar med sista året på allmän kurs, som har en högskoleförberedande inriktning. Under gymnasietiden extrajobbade hon mycket. Efter en tid fick hon fast jobb och hoppade av skolan. Till en början kändes jobbet som en frihet, men efter en tid ångrade hon sitt beslut.

– Efter ett tag kände jag att jag inte kommer längre, varken lönemässigt eller när det handlar om att utvecklas som person. Jag jobbade som köksbiträde och det är ganska dålig lön och man står upp hela dagarna så det är också jobbigt för kroppen. Samtidigt var det svårt att söka andra jobb när man inte har någon utbildning.

Året på Paideia folkhögskola beskriver Wilma som lärorikt. Det är stor skillnad från när hon gick på gymnasiet.

– På gymnasiet var det många som inte ville vara där och det var mycket trams. Här är det mer seriöst och fokus ligger på att man ska lära sig saker, inte bara klara ett visst prov. Folk som går här är mognare och har mål i livet. Man satsar och vill bli någonting. Det känns kul när man har  gemensamma mål och man hjälper också varandra på ett annat sätt. På gymnasiet var det mer att man har en kompis, men här pratar alla med alla. Vi har haft ganska mycket grupparbeten och diskussioner. Det gör att man lär sig att prata och samarbeta med alla typer av människor.

Efter året på Paideia folkhögskola vill Wilma läsa vidare om handel eller administration, antingen på universitetet eller på yrkeshögskola.

Egabo

Egabo avslutade i juni 2023 det sista året på allmän kurs, som har en högskoleförberedande inriktning. Hon har ett långt yrkesliv bakom sig. Efter gymnasiet jobbade hon som undersköterska i över 20 år och blev även mamma till två barn.

– Jag hade tänkt länge att jag ville plugga vidare, men väntade tills barnen blev lite äldre så de klarar sig mer själva. Plötsligt kände jag att jag inte kunde skjuta på det längre. Jag var såklart orolig för hur det skulle gå att studera samtidigt som jag har barn och jobb och allt, men det är det bästa jag har gjort, verkligen.

Egabo beskriver att det har blivit en del VAB-dagar, men i slutänden har hon ändå klarat av studierna tack vare mycket stöd från lärarna.

– Lärarna är väldigt tillgängliga och det har jag verkligen uppskattat. Det var ju ett tag sen jag pluggade, men man kan alltid fråga lärarna om något är svårt. Det är det som har gjort att jag känner att jag kan klara det här.

Efter studierna på folkhögskolan vill Egabo läsa vidare till sjuksköterska eller dietist. Året på allmän kurs ser hon som en perfekt förberedelse inför högskolan för den som inte pluggat på länge.

– Även om man har alla ämnen man behöver till högskolan så har det här varit ett sätt att värma upp inför vidare studier. Under detta år har jag fått upp vanan vid att plugga. Jag har övat på att göra uppgifter, hålla deadlines, läsa böcker, göra grupparbeten och hur man får ihop en text på ett bra sätt. Studieteknik, helt enkelt. Det kommer jag ha nytta av på högskolan.